Leksaker
Det sena 1800-talet är den tid då vi för första gången finner leksaker tillverkade i massupplagor vid särskilda leksaksindustrier.
Olika typer av leksaker, ofta enkla handtillverkade, har funnits bland barn i alla tider. I 1800-talets industrisamhälle och den borgerliga kultur som då skapades formades också en delvis ny syn på barnen.
Från att tidigare närmast ha betraktats som små vuxna önskade man nu lyfta fram barndomens särskilda värde. Ett resultat av detta ser vi i tidens allt mer omfattande leksaksproduktion.
Centrum för leksaksindustrin blev Tyskland och då trakten kring Nürnberg. Här hade man redan sedan 1500-talet vårdat en finmekanisk tradition vilken nu blommade ut i närmare 300 leksaksfabriker kring 1870. Ett av de största företagen, Gebrüder Binge, räknade upp emot 5 000 anställda.
På 1880-talet startades också en omfattande produktion av mjuka leksaksdjur genom tyskan Margareta Steiff. Hon var sedan barndomen förlamad av polio och började för egen del sy mjuka djur. Efter hand tillverkade hon för avsalu elefanter, hundar grisar med mera. Detta kom att bli grunden till en av de mest välrenommerade tyska leksaksindustrierna. Det stora genomslaget kom med den mjuka, bruna, nallen som lanserades i början av 1900-talet.
De industritillverkade leksakerna var något som man främst fann i borgerliga hem, för de som hade råd. Här kunde man finna figurer, bilar, karuseller, hästdroskor och mycket annat, tillverkade i litograferad plåt och ofta med en inbyggd mekanik som drevs med en uppdragningsbar fjäder. Populära var även modelljärnvägar med tillhörande tåg, vagnar och stationshus. Redan från 1890-talet fanns eldrivna banor som kunde kopplas till vägguttagen.
Från den franska firman Bontemps såldes uppskattade dockor som kunde röra sig med fjäderdrivna verk. Från att dockornas ansikten, som ofta gjordes i porslin, tidigare liknat vuxna kvinnor började de nu få barn- och babyansikten.
Även den svenska leksaksindustrin började blomstra vid denna tid. Här kom specialiteten att bli träleksaker där Alexis Westerdahl var pionjär då han i Småland 1866 startade Gemla leksaksfabrik.
Några år senare, 1884, startade Bröderna Ivarsson i Osby sin långlivade industri – BRIO.
För barn från familjer där ekonomin inte räckte till inköp av leksaker var det hemtillverkade leksaker som stod till buds. Här hämtades till stor del såväl inspiration som material från naturen. Något av det vanligaste var grankottar som försågs med ben av kvistar eller tändstickor för att föreställa kor eller andra djur. Av trädklykor tillverkades slangbellor där stenar eller ekollon blev ammunition precis som ärtor eller rönnbär blev ammunition för blåsrör. Av enbuskar gjordes pilbågar medan pilarna gärna tillverkades av hassel. En kropp till en docka kunde tillverkas av trä medan gamla tygtrasor formade huvud och kläder. Som docksäng kunde man bruka en tom cigarrlåda som bäddades med en liten gräsfylld madrass.
I bäckar och diken seglade man med båtar täljda av tallens kraftiga bark och där ett löv kunde få utgöra segel. Uppskattade var också de mer tillfälliga leksakerna som blomsterkransar och halsband som bands av blommor, löv och strå eller visselpiporna av sälg man tillverkade om våren.
När industritillverkade leksaker började saluföras i postorderkataloger var det heller inte ovanligt att katalogernas illustrationer tjänade som förlagor till hemtillverkade leksaker. Vid tiden kring sekelskiftet 1900 var också lövsågning populärt och förlagor till bland annat dockmöbler i lövsågat trä spreds ofta via veckotidningar.
